Isolering

Isolering från växtriket tillverkas av förnyelsebara råvaror och materialen är CO2-neutrala. Växtfiberisolering buffrar fukt och kräver ingen tät ångspärr i konstruktionen. Till skillnad mot mineralull är växtfibrerna mjuka mot människans hud och slemhinnor.

Borsyra, borax, vattenglas, ammoniumpolyfosfat eller natriumbikarbonat är tillsatser som kan användas för att motverka svampangrepp och göra produkterna mer brandsäkra. Natriumbikarbonat och vattenglas är helt ofarliga medan de andra tillsatserna kan ha en del negativa miljö- och hälsoeffekter. Det är framför allt bor och borsyra som är omtvistat eftersom de finns med Europeiska kommissionens lista över hormonstörande ämnen, även om det då handlar om mycket högre koncentrationer än vad man utsättas för i ett hus.

Cellulosafiberisolering (λ = 0,038-0,043 W/mK) framställs av gamla dagstidningar eller nyproducerad cellulosa från granfiber och levereras som lösull, skivor eller drevremsor. Det är den vanligaste (och billigaste) växtfiberisoleringen. Isoleringsvärdet är på pappret samma som för mineralull men i praktiken isolerar den enligt vissa tillverkare ungefär 30 % mer. Det beror på att den är ganska tung med en tät struktur som ger få luftrörelser i materialet vilket gör att värmen hålls kvar bättre. Det ger även bra ljudisolering och en viss värmetröghet som är bra på sommaren när många hus har problem med övervärme.

Returpapperisolering är såklart miljösmart på grund av återvinningen men en nackdel är att produkten inte har samma förmåga att hantera fukt som nya träfibrer eftersom den har urlakats i tidigare processer. Isoleringen innehåller också kemikalier från trycksvärtan även om dagens tryckfärger anses rätt harmlösa.

Isolering av cellulosa kan damma kraftigt, speciellt lösullen, och andningsskydd ska därför användas.

Det finns även skivisolering av cellulosa och träfiber (λ = 0,037-0,045 W/mK) som lämpar sig för isolering av vägg och innertak. Skivorna brukar formas med naturens eget lim, lignin, på en väv av jute eller liknande men vissa producenter kan använda lim. Polyester eller i värsta fall polyuretan kan ingår i vissa fabrikat.

Kutterspån/sågspån (λ = 0,06-0,08 W/mK) var en vanlig isolering i gamla trähus. Nackdelen var att de behövde fyllas på efter en tid när spånen sjönk ihop. Ekohusföretaget Baufritz har utvecklat en ny isolering med just kutterspån/sågspån. Produkten heter HOIZ (λ = 0,047 W/mK) och är helt kemikaliefri och  av träspån som flamskyddats med vassle och impregnerats mot mögel med soda. Spånen komprimeras med speciella verktyg och används i Baufritz egna hus som finns upp till passivhusstandard. HOIZ har testats av flera olika  institut och är bland annat Cradle to Cradle-märkt på guldnivå samt Nature Plus-märkt. Primärenergiåtgången är endast 14 kWh/kg isolering[CB1] .

Hampaisolering (λ = 0,038-0,045 W/mK)har en naturlig resistens mot svamp- och bakterietillväxt. Därför impregneras den inte med något annat än ofarligt natriumbikarbonat som flamskyddsmedel. Hampa finns som kort- och långfibrig och som isoleringsskivor.

Korkisolering (λ = 0,040-0,045 W/mK) från korkekens bark har mycket goda isoleringsegenskaper och kan användas i form av granulat i skivor för golv och ytterväggar. Skivorna är bekväma att arbeta med och utmärkta för den som vill ha ett lätt isoleringsmaterial.

Linfiberisolering (λ = 0,038-0,040 W/mK) framställs från linets stjälk genom att den torkas och skäktas så att fibrerna frigörs från skalet. Fibrerna binds samman under uppvärmning och formas till mattor där polyester oftast används för att få mattorna styvare vilket ger produkten en sämre miljöpretsnada. 1-2 % Borax tillsätts ibland som brandskydd. Lin är precis som hampa naturligt motståndskraftigt mot insekter, fuktbuffrande och relativt brandhärdigt. Det krävs vare sig bekämpningsmedel eller konstgödsel vid odlingen. Linisolering produceras bland annat i Finland.