Bygga trall – miljöaspekter

Bygga en träkonstruktion- altan, pergola eller liknande under bar himmel, vad finns det då för alternativ om man vill bygga så miljöjuste som det möjligt?

För hållbarheten och miljö när det kommer till trä så är det flera delar som är viktiga och diskuteras idag. Hur mycket co2 har använts i tillverkning och hur länge håller materialet. Innehåller produkten giftiga kemikalier och kan materialet återanvändas? Och sist men inte minst-hur har skogen som virket kommer ifrån brukats?

Hur mycket Co2 som har gått åt mäts genom en livscykelanalys som tittar på hur mycket energi har använts i tillverkning och transport. Det här gör företagen själva idag och redovisar i till exempel en EPD (en typ av livscykelanalys). Läs mer om EPD hos Boverket.

En del träprodukter innehåller kemikalier och det håller Kemikalieinspektionen koll på vad som får användas. KEMI är med och jobbar med Echa ( EU ) och reviderar med jämna mellanrum vilka kemikalier som ska förbjudas och som kan få dispens eller är helt ok.  De företag som använder kemikalier redovisar det genom produktdatablad och säkerhetsdatablad. Det finns också företag som hjälper byggbolagen att hålla koll på materialen när de vill bygga miljövänligt. Svanen, Sunda hus, Byggvarubedömningen och BASTA tex.

Jämföra livslängd på olika träprodukter

Det som till slut gör en konstruktion utomhus obrukbar är om den angrips av röta eller insekter. Insekter i trä är inte ett särskilt stort bekymmer just i Sverige så vi kan fokusera den här artikeln på trä och röta. Alla företag som säljer träprodukter har lite olika sätt att beskriva hållbarheten och det vore ju väldigt bra om det fanns ett sätt att kunna jämföra bra att kunna jämföra material mer precist hur länge de står emot rötangrepp för att kunna bedöma kvaliteten på ett rötskydd och hur kan man jämföra alla olika träslag och varianter av skyddat / modifierat trä som finns och nya material som dyker upp. Men det finns inget riktigt exakt ännu.

Vi börjar med att reda ut hur man mäter beständighet hos trä och behandlade träprodukter. 

Många träslag har ett naturligt skydd mot röta genom att det levande trädet tillverkar hartser och andra ämnen som det lagrar in i träcellerna under sin levnad i det som kallas kärnveden. Runtom kärnveden finns några cm ved som trädet inte har hunnit skydda ännu, så kallad splintved.

Många träslag kan klara sig bra ganska länge helt obehandlade om brädan har gott om avstånd till mark och inte utsätts för långvarig påfrestning (fuktig miljö) som gynnar rötsvampar. Som exempel är de övre delarna av en pergola mindre utsatta än ett trallgolv som blir fuktig lång tid under höst och vinter och oftast byggs nära mark.

För att jämföra hur träslag och rötskyddade träprodukter står sig mot röta tar industrin hjälp av europeiska standarder som de själva kan vara med och utveckla. Standarderna berättar till exempel vilka användningsområden olika träprodukter passar till och en del standarder är manualer för hur man testar egenskaper hos trä och behandlat trä. Vill ett företag testa sin produkt så gör man det med ett oberoende institut och det spelar ingen roll vilket europeiskt institut man väljer för alla gör testet på samma sätt.

Till exempel standarden för att testa rötskydd heter SS-EN 113-2 och det mäter beständigheten hos olika träslag och modifierat trä. Materialen klassas in i en Hållbarhetsklass ( Durabilityclass ) i en skala från 1-5 där de träslag som bäst står emot röta hamnar i Klass 1. Testen i standarden EN 113-2 innehåller moment som urlakning och att träbitarna får ligga i små behållare tillsammans med svampsporer i ett tempererat skåp som gör det gynnsamt för svampen under många månader. Efter tiden i skåpet så mäter man hur mycket massa av bitarna svampen tillgodogjort sig och kan då se var träbiten hamnar på beständighetsskalan.

Till en konstruktion ovan mark utan inbyggda” fuktfällor” finns det många träslag som klarar sig bra i många år att angripas av röta och de finns upptagna i tabellen nedan. Informationen kommer från standarden EN 350-2 och avser kärnved hos olika träslag. EN 350 listar hur bra naturliga träslag står emot röta enligt samma värdetabell som EN 113-2 använder ( dvs 1-5). Den tar också upp hur bra det går att impregnera splintveden hos olika trädslag.

Trä impregnerat med biocider använder standarderna SS-EN 351-1 och SS-EN 599 och det har att göra med att man värderar rötskyddet i relation till inträngning av impregneringen.

Ett sätt att bygga med trä utomhus är att använda bara kärnvirke eller att använda importerat mer beständiga träslag. Men vill man använda närodlat trä så är det svensk furu och gran som det finns mest av lättillgängligt här i Norden och den mesta träråvaran som sågverken får fram innehåller också splintved. För att få trä med både kärnved och splint att hålla längre finns det olika metoder att skydda träet mot röta. Här en lista på några typer:

Kärnfuru I Sverige används främst hyvlad furu i terassbyggen Furukärna har ett bra motstånd mot röta och håller enligt tabell, i synnerhet om det är tätvuxet.

Lärk Lika som kärnfuru i hållbarhet. Importeras från Ryssland eller Polen.

Trä impregnerat med biocider. Den vanligaste rötskyddade träprodukten är furu som tryckimpregnerats med biocider, dvs svampdödande medel och huvudingrediensen är kopparsalter. Brädan håller mot röta så länge den aktiva substansen är kvar. Medel som används idag heter Wolmanit CX8WB och Tanalith_3463. Man kan läsa mer om dessa medel på Kemikalieinspektionens hemsida. I Sverige tryckimpregneras ca 1,5 miljoner m3 varje år och en årsbatch leder till urlakning av upp till 70 ton koppar under ett år ( länk IVL rapport.)

Impregnerat trä ska sorteras som farligt avfall. Med dagens medel räknas inte den impregnerade brädan som farlig, men medlet den impregneras med gör det. Impregneringsmedlen är mycket farliga för mikroorganismer och vattenlevande organismer som skadas reproduktivt. Tanalith_3436_ innehåller propikonazol som är skadligt för människa.

Det finns många företag som tillverkar kopparimpregnerat trä och finns en branschförening med ett gemensamt kvalitetskontrollsystem NTR.

Kombination biocider linolja Furu tryckimpregneras med kopparsalter och därefter med varm processolja eller linolja. Oljan kapslar in impregneringen.

Linoljeimpregnering Furu tryckimpregnerad med varm linolja utan tillsatser. Linoljan härdar inne i brädan och bildar en barriär mot rötsvampar. Oljeimpregnering gör träet vattenavvisande.

Kiselimpregnering Furu tryckimpregnerad med kiselsilikat. Kislet tränger en bit i brädan och skapar en barriär mot rötsvamp. Kiselimpregneringen stannar inne i träet enligt tillverkaren.  

Kiselimpregnering kombinerad med värmebehandling. Furu tryckimpregnerad med kiselsilikat med påföljande värmebehandling. Värmebehandlingen binder kiselimpregneringen. Bibehållen hållfasthet.

Värmebehandlat trä Träet värmebehandlas i hög temperatur under många timmar. Då ”bakas” det som är intressant för rötsvampar bort och virket blir mer vattenavvisande. Processen gör att virket får sämre hållfasthet.

Furfurylimpregnering Furu impregneras med furfural, en kemi tillverkad av restprodukter från jordbruket. Det finns ett företag som impregnerar industriellt i Norge. Virket är nordisk fura eller radiatatall från Nya zeeland. Furfuralen stannar inne i träet enligt tillverkaren.

Impregnering med ättiksyraanhydrid.Furu från Radiatatall tryckimpregneras med ättiksyraanhydrid och denna behandling påverkar träets förmåga att ta upp och släppa ifrån sig vatten. Detta ger en mycket formstabil bräda med rötmotstånd.

Och det här med skogen då?

Sverige är ett skogrikt land och det finns mycket gran och furu som är det vanligaste byggmaterialet. Det vanligaste sättet att bruka skog är så kallat hyggesbruk. Då tar man ner alla träd på en större yta samtidigt när skogen har uppnått mogen ålder och sköter skogen ungefär på samma vis som en grönsaksodling. Skogsbrukaren strävar efter att ha likåldriga skogsområden. Efter avverkningen planterar man den trädsort som passar bäst för marken och när träden växer för tätt röjer och senare gallrar man till lagom avstånd som gynnar tillväxten.

Det går även att få tag på trä från hyggesfritt skogsbruk. Med hyggesfritt menas att man avverkat bara de mogna träden i skogsområdet och låtit träd som inte är färdigvuxna stå kvar. Skogen föryngrar sig naturligt och skogsbrukaren ser till att det finns träd i alla åldrar och olika trädsorter i en blandning. Denna typ av skogsbruk har mindre påverkan på biodiversiteten och genom att inte ta bort träd på så stora ytor undviker man till exempel att mykorhizzan, det viktiga skiktet av svampmycel tar allvarlig skada.

De flesta skogsägare är certifierade enligt FSC eller PEFC och har en grön skogsbruksplan. Det finns ingen särskild certifiering för hyggesfritt skogsbruk ännu och FSC och PEFC tar inte upp det särskilt heller i sina standarder…ännu.

Att ta naturhänsyn enligt Grön skogsbruksplan innebär att man sparar några träd på ett hygge. Det ska vara ett visst antal stammar kapade på hög höjd, gärna solbelysta vilket gynnar insekter och några träd som lämnas att växa vidare som så kallade evighetsträd till exempel. Ofta lämnas några träd nära dike och bäck. Om virket är märkt med FSC (internationell certifiering) eller PEFC ( Svensk certifiering ) innebär det att skogsägaren har tagit minst denna typ av naturhänsyn samt att de personer som jobbat med virket har haft justa arbetsvillkor. Certifieringarna innebär en spårbarhet- man kan följa nummermärkningen på virkespaketet i brädgården tillbaka via de företag som hanterat brädorna- via hyvleri och sågverk tillbaka till det företag som har avverkat skogen. 

Text: Malin Lundström