
Relaterade nyheter
Text: Cathrine Bülow. Träregelhuset är idag det typiska svenska småhuset, byggt antingen i lösvirke på plats eller, vanligast, levererat från fabrik. Träregelväggen består av olika materialskikt som fyller olika funktioner. Ett skikt är isolerande, ett är vindskyddande, ett är fasadmaterial o.s.v. I ett ekologiskt träregelhus är man noga med materialenvalen och väljer genomgående naturmaterial istället för glasull, plastfolie och byggkemikalier som konventionella regelhus byggs med. . Läs mer
I konventionella träregelhus fylls facken med mineralull och väggarna tätas med plast. Satsa istället på växtfiber isolering med cellulosa, hampa eller lin. Välj ett hygroskopiskt tätskikt och avstå från limmade spånplattor, impregnerat virke och andra byggkemikalier. Om du ska köpa ett färdighus, se till att det är från ett husföretag med miljöprofil.
Historik
Ursprungligen var våra trähus massiva konstruktioner av hela timmerstockar. På grund av virkesbrist och framväxande sågverksindustri ersattes timmerhusen så småningom allt mer av träregelhus. Träregelfacken fylldes med sågspån spikades igen med masonit och försågs med en träpanel. Trähusbyggandet gick alltså från att vara en homogen, massiv konstruktion till att bli en flerskiktskonstruktion.
Moderna “trähus” – inga rena naturprodukter
I vardagligt tal kallas lättregelhusen trähus, fastän det egentligen ofta bara är fasaden och reglarna som är av trä. Träreglarna bildar ett ramverk med fack. Konstruktionselementen finns antingen som massiva reglar i hållbarhets klassificerat konstruktionsvirke, (K-virke), som lättreglar, som limträ- eller som fanérträbalkar. I välisolerade hus med tjocka väggar använder man dubbla reglar eller så kallade lättreglar för att få tillräckligt djupa fack i väggarna.
Facken fylls sedan med isolering. Längre tillbaka i tiden bestod den oftast av sågspån som sedan kom att ersättas av mineralull. Som tätskikt i väggen används idag vanligen plastfolie. På reglarna monteras någon form av skivmaterial — vilket kan vara problematiskt för inomhusmiljön, då många av dem innehåller hälsoskadliga limmer, till exempel formaldehydhaltiga spånplattor. Se byggskivor och lim.

Moderna, konventionella “trähus” består alltså inte av speciellt mycket trä och är definitivt inga “rena naturprodukter”, utan innehåller en rad miljö- och hälsoproblematiska produkter som limhaltiga byggskivor, mineralull eller ännu värre cellplast. Därtill kommer ofta andra byggifter som tryckimpregnerat virke, fogskum, fogmassa, limmer och ibland giftiga träskyddsmedel.
En annan nackdel med denna konstruktionstyp, i jämförelse med den homogena väggen, är att det lätt bildas köldbryggor och draghål, då väggen får många skarvar och materialmöten. Olika fysikaliska egenskaper hos de ingående materialen gör också en sammansatt vägg betydligt mer komplex och känslig än en vägg bestående av ett och samma material rakt igenom.
Det går att bygga bra regelkonstruktioner!
Med kunskap, noggrannhet vid utförandet och bra material går det att bygga riktigt bra träregelhus! Fördelar med flerskiktsväggar är att konstruktionen ofta blir billigare och att man spar virke.
Glädjande nog är nu den naturliga trä- eller returpapperbaserade cellulosaisoleringen på frammarsch. Den känns betydligt mer logisk att stoppa in i ett trähus än den stenbaserade och ytterst energikrävande mineralullen, som dessutom kliar och dammar på bygget (mineralullen anses vara en av anledningen till lungsjukdomar hos byggnadsarbetare). Andra ekologiska isoleringsalternativ är lin- och hampaisolering.
För ett miljövänligt och sunt träregelhus:
- Använd naturlig isolering, som cellulosa, hampa eller lin.
- Välj ett hygroskopiskt tätskikt.
- Avstå från limmade spånplattor, impregnerat virke och andra byggkemikalier.
- Var noggrann vid byggnationen. Ett bra sätt att undvika värmeförluster och upptäcka köldbryggor i träregelväggen är att tryckluftsprova huset eller fotografera det med värmekamera. Detta spar både plånboken och miljön.
- Vänd dig till ett husföretag med miljöprofil om du köper ett fabrikstillverkat hus.