Längre tillbaka hade man ingen speciell isolering i husen utan byggde massiva väggar där samma material både bar och isolerade väggen. När de lätta konstruktionerna gjorde sitt intåg började isolering användas – man använde då det som fanns på platsen i form av lokala naturmaterial och restprodukter som lump. För dagens byggande är det fortfarande naturens material som gäller för en “grön isolering”.
Timmer och tegelväggar byggdes massiva och var både bärande och isolerande samtidigt som de skyddade mot väder och vind. Även idag byggs monolitiska konstruktioner, till exempel i massivträ eller högisolerande lättbetongblock. Väggarna blir lite tjockare eftersom tunga, bärande material isolerar sämre men å andra sidan magasinerar de värme bra.
I början av 1900-talet utvecklades flerskiktsväggarna och trähusen försågs med material som enbart hade en isolerande funktion som kutterspån, halmskivor, lump eller torv. Som med andra byggmaterial tog man helt enkelt det som fanns tillgängligt i närmiljön. Ett exempel på det är att havsnära bebyggelse kunde isoleras med tång. Zostera marina, även kallat ålgräs, är ett förträffligt ekomaterial som i århundraden använts av kustbefolkning som väggfyllnad och taktäckning. I Danmark var detta vanligt. Under höstarna spolas tången upp på stränderna i stora drivor och när badturismen utvecklades ville man ändå gärna röja bort den för att den inte skulle störa badgästerna. Det enda som behövdes göra var att samla in, tvätta och torka den. Tången är naturligt kalk- och kiselimpregnerad mot röta och nedbrytning och dessutom naturligt flamskyddad och självsläckande(!). Den håller dessutom en evighet – så det är inte konstigt att traditionen med tång som byggnadsmaterial nu återupptagits. Företaget SEEGRAS säljer dansk tång som lösfyllning i väggen, man arbetar också på att utveckla isoleringsskivor.
Senare intog mineralullen, och så småningom cellplasten, marknaden. Men för ett hållbart byggande är det fortfarande naturmaterial som gäller. Och så finns det helt nya alternativ som transparent isolering. Imponerande vid en första anblick men hur blir den ekologiska balansräkningen när ett material kostar väldigt mycket energi att framställa? Hela vitsen med isolering är ju att spara energi! Då är det rätt paradoxalt att viss isolering är extremt energikrävande att tillverka och att det tar många år innan den gett motsvarande energibesparing. Ibland så lång tid att materialet hunnit åldras och måste bytas ut. Till exempel krävs det många gånger mer energi för att framställa cellplast jämfört med cellulosaisolering. Kravet på en miljöanpassad isolering måste vara att koldioxidåtgången vid tillverkningen ska vara låg i förhållande till materialets livslängd. En ”grön isolering” ska också vara fri från skadliga kemikalier, fibrer och petroleum. Här visar de historiska naturmaterialen vägen- i ny tappning- anpassade till dagens krav på energieffektivitet.