Text och bild: Cathrine Bülow. Ekobyar är en boendegemenskap där man eftersträvar en hållbar livsstil. De flesta ekobyar består av radhus eller friliggande småhus som tillsammans bildar en bystruktur/gruppbebyggelse. I Sverige finns drygt tjugo ekobyar, en del på landsbygden och andra i tätorter. Oftast finns odlingar och alternativ energiteknik. Förteckning över ekobyar i Sverige: http://hem.fyristorg.com . Läs mer

I Sverige finns ett 20-tal ekobyar, i Danmark betydligt fler. Antalet hushåll varierar mellan 6 och 250. Sveriges första ekoby heter Tuggelite och ligger utanför Karlstad. I ekobyn finns vanligen odlingar och miljövänlig teknik som till exempel solfångare, närvärmecentral och urinseparerande toaletter. Ofta, men inte alltid, är husen byggda i naturliga material. De kollektiva inslagen varierar från ett ganska konventionellt boende till byar med gemensamma matlag vissa dagar och en hög grad av gemenskap. Forskaren Per G Berg på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har definierat tre generationer av ekobyar. Under 1980-talet låg fokus på att spara energi. Under 1990-talet initierade flera kommuner ekobyprojekt där brukarna ofta kom in sent i processen. Den tredje generationens ekobyar kännetecknas av att boendegrupper ofta startat projekten. Flera ekobyprojekt av senare datum har varit självbyggen där var och en bygger sitt individuella hus efter ekologiska riktlinjer, istället för att ha en enhetlig arkitektur där alla hus ser likadana ut. Många projekt har strandat på idéstadiet. Processen från idé till uppförande kan vara enormt tidsödande och konfliktfylld. Men det finns också exempel på givande processer med bra resultat både socialt och tekniskt. En ekoby som kommit till på det viset är Understenshöjden utanför Stockholm. Andra exempel är Ubbhult och Ryde backe på Västkusten.

Vilka bor i ekoby?

Lena Falkheden är forskare vid Chalmers tekniska högskola och har gjort en fallstudie på tre miljöinitiativ i lokalområden i Danmark. I ekobyar bor alla typer av människor — barnfamiljer, ensamstående, äldre och yngre par. Flera studier har visat på en övervägande majoritet av akademiker. Möjligheten att köpa en tomt gemensamt gör att även låginkomsttagare kan delta.

Vad kännetecknar en fungerande ekoby?

Studier visar att till exempel viljan att kompostera eller odla egna grönsaker är högre i de byar där initiativet kom från de boende själva. I studien såg forskaren även hur det sociala livet och miljöarbetet kompletterade och berikade varandra.

Finansiering

Det är vanligt att både tomter och husbyggen finansieras med hjälp av JAK-lån. JAK Medlemsbankfungerar som en ekonomisk förening och ger räntefria lån, men kräver att låntagaren sparar lika mycket som han eller hon lånar. Ungefär en tredjedel av lånet ska vara sparat innan, resten tas under låneperioden.

Ekoenheter

Ekoenheter är en typ av större ekoby som utgår från en tanke om hög grad självförsörjning. Målet är att skapa ett levande och hållbart lokalsamhälle. Upphovsmannen bakom idén är systemekologen Folke Günther. Tanken med en ekoenhet är att bemöta några av de problem som gör samhället ohållbart, såsom det energikrävande giftjordbruket, det höga transportberoendet och det linjära bruket av näring. Det handlar om att inte bara bostäderna ska vara miljöanpassade utan också om att så mycket livsmedel som möjligt ska framställas lokalt. Genom egna insatser och eller i samarbete med lokala lantbrukare. Lagom storlek för att ekoenhetsprinciperna skall kunna tillämpas är cirka 200 personer på 50 hektar. Ekoenhetstanken bygger på naturvetenskapliga principer i form av fosforcykeln och strävan efter ett moget ekosystem. Fosfor är ett livsviktigt grundämne som behövs i högre koncentration i kroppen än det förekommer i jordskorpan. Det är därför viktigt att hushålla med dessa ämne. I dag sker inte detta. Istället används handelsgödsel vars fosfor kommer från mineralavlagringar genom gruvbrytning. Sedan sprids det på åkermarken och spolas slutningen ut i vattendragen där det ställer till med problem, allt medan åkrarna utarmas. Ekoenheten ska också erbjuda invånarna hemkänsla, social trygghet och förståelse för sammanhangen. En ekoenhet strävar också att efterlikna ett moget, äldre, väl utvecklat ekosystem. Det innebär bland annat en hög diversitet med många olikarter, långlivade växter, kretslopp av näringsämnen, vatten som huvudsakligen försvinner genom avdunstning av växter med mera. För att uppnå detta behövs integrerade gårdar med såväl växtodling som djur, där näringsämnena recirkuleras. Gråvattenrening kan ske med hjälp av våtparker och levande väggar. Näringsämnen återvinns genom ett integrerat jordbruk, källseparerande toaletter och våtparker. Tanken med ekoenheter sammanfaller i hög grad med principerna för permakultur. En ekoenhet är under uppbyggnad i Änggärde Södermanland. Andra ekobyar som innefattar lokal livsmedelsförsörjning är Svanholms jordbrukskollektiv i Danmark och, på planeringstadiet, Drömgårdeni Stockholm.

Ekobyar i Sverige

Några ekobyar i Sverige är: Ekbo utanför Uppsala, Gebers i Stockholm. I Skåne Solbyn och Baskemölla. På västkusten finns Rydebacke, Utsikten och Kampetorp.

Ekobyar utomlands

Findhorn är en andligt inriktad ekoby i Skottland som har gjort mycket för att skapa ett hållbart livsstil. Tyska Sieben Linden och Niederkaufungen har kommit långt i att bygga ekologiskt och att dela på saker mer kollektivistiskt. Emerald Earth, Lost Valley, Torri Superiore och permakulturprojektet Commonweal Garden är fler utländska exempel. Auroville och Damanhur är två andra alternativsamhällen.

Kollektivhus

Med kollektiva boendeformer menas bostäder med mer gemensamma utrymmen och service än i konventionellt boende. I ett kollektivhus bor man i vanliga lägenheter, men har gemensamma ytor som matsal med mera.

Man spar in en hel del vardagsbestyr med matlagning, disk och inköp. Samtidigt blir det en utökad gemenskap med grannarna vilket ofta resulterar i att man delar på saker, passar varandras barn vid behov och så vidare.

Det finns många olika typer av kollektiv. Idag finns dock tyvärr inga ekologiskt byggda kollektivhus i Sverige, men några ekobyar med kollektiva inslag. Två ekokollektivhus befinner sig dock in planeringsstadiet( 2013). Det är Hållkollbo och Lagnö Bo. Kollektivhus är allt från stora bostadshus till små boendekollektiv där en mindre grupp människor delar på en villa eller en större lägenhet. Vissa kollektiv har även integrerade arbetsplaster såsom kibbutzer eller det danska Svaneholm, som är ett jordbrukskollektiv.

I ett kollektivhus delar de boende en vardagsgemenskap med sina grannar på ett annat sätt än i ett vanligt, konventionellt boende av i dag. Det finns många fördomar om kollektivt boende. Det ses ofta som en udda och lite märklig boendeform kopplad till vänsterideologi. Men då gäller det att komma ihåg att vårt individ- och familjeinriktade sätt att leva är en relativt ny företeelse i mänsklighetens historia. I såväl jägar- och samlarsamhällen såsom tidigare bysamhällen levde människor närmare varandra i en uttalad flock- eller gruppstruktur. I en del kulturer lever många fortfarande på det sättet utan att det kallas för kollektivboende. Vissa etologiska studier av människan verkar peka på att människan är ett uttalat flockdjur som av evolutionen är mest anpassad till ett liv i en lagom stor grupp. För få band skapar slitningar och för många stress. De flesta som lever i kollektiv har troligtvis ingen uttalad ideologi kring detta — utan det kanske mest handlar om en längtan efter ett liv med mer vardagsgemenskap och minskad stress över matlagning och disk. Det gemensamma köket och matsalen är oftast kärnan i en kollektivhusverksamhet. Alla vuxna ingår i ett matlag som där de turas om att laga maten. Två arbetspass var tredje eller fjärde vecka är ganska vanligt. Ibland finns också bibliotek, lekrum, ateljé, gemensamt arbets-/studiekontor med kopiator och annan delad kontorsutrustning, vinterträdgård och bastu. Graden av gemenskap kan variera och är ofta konkret kopplad till hur många gemensamma måltider det blir per vecka. I vissa kollektiv är det alla vardagar i veckan, i andra bara ett par dagar. Organisationen av kollektiven och matlagningen varierar. Det kan finnas en planeringsgrupp som producerar menyn. Ofta förekommer någon typ av kontrakt där den nyinflyttade förbinder sig att bidra med två knappt tre timmar långa arbetspass i månaden med matlagning, städning och disk. Äta är helt frivilligt, men att göra sin del i matlaget är obligatoriskt i de flesta hus.I dag finns det ett drygt 40 kollektivhus i Sverige. De flesta växte fram under 1980-talet i de större städerna. En del av dem hör till kategorin “andra halvan av livet”. Av de 42 husen är 29 hyresrätt, 6 bostadsrätt och 7 annan upplåtelseform, till exempel kooperativ hyresrätt.

Fördelar med kollektivhusboende

Dagens kollektivhus föddes ur 1970-talets vänster- och alternativrörelse, men i dag har de flesta kollektivhus inget krav på ideologisk tillhörighet. Det handlar om att ordna sitt boende i former som ger mer av det som är viktigt. Det må sedan vara avlastning i hemarbetet, en större gemenskap med grannarna eller utrymme för föreningsarbete. Ett kollektivhusboende kan ge kvalitéer utöver ett vanligt lägenhetsboende. Avlastning när det gäller matlagning och matinköp, social gemenskap och kompisar till barnen. I kollektivhus underlättas jämställdhet mellan män och kvinnor eftersom alla oavsett kön deltar i det gemensamma arbetet. Det blir också ofta mer ekonomiskt att bo i ett kollektivhus. Priserna kan variera beroende på hur lyxig maten är, men från 20 till 35 kr per maträtt är vanligt.

Kollektivhusens historia

Iden om det kollektiva samhället går långt tillbaka i historien. 1506 skrev renässansutopisten Thomas More boken Utopia; här var människor organiserade i kvartersgrupper med gemensamma matsalar och rekreationsanordningar. Även Platon på sin tid hade kollektiva idéer. Under industrialiseringen av Europa väcktes motreaktioner där man eftersträvade jämställda och kollektivt organiserade samhällen. Franska utopister och socialister kallade sitt idealsamhälle för falangstär. Här skulle arbetarna bo i sociala palats med gemensam service, skolor, teatrar och vackra trädgårdar med mera. Den svenske författaren Carl Jonas Love Almqvist förespråkade också kollektivhusboende för att möjliggöra kvinnligt yrkesarbete och förhindra att kvinnan degraderades till mannens hushållerska; det skulle också hindra kärleken från att vissna. Utgångspunkten för kollektivhusprojekten har sedan varierat. Det har bottnat i allt från borgerliga ideal med tanke om kollektivisering av hushållstjänster till funktionalismens idéer om en rationell vardag och hemmet som maskin med Alva Myrdal som en av förespråkarna. På 1970-talet utgick kollektivhusidéerna ofta från vänster- och bohemvärderingar. Under 1900-talet sammankopplades kollektivhusrörelsen däremot mer med dagens kollektiv som huvudsakligen utgår från det så kallade BIG — en tanke om arbetsgemenskap istället för avlönad (och till och med uniformerad), personal som tidigare förekommit. Den demokratiska tanken är stark. På 1980- och 1990-talen har det tillkommit miljöengagemang och en önskan om en bättre tillvaro i den andra hälften av livet.

Bygga tillsammans

Det vanligaste sättet att uppföra bostäder innebär att brukarens inflytande begränsas till tapetval eller färg på badrumskaklet. Detta gäller i synnerhet för flerbostadshus. Vissa ekobyprojekt, och enstaka kollektivhus, utgör undantag. I olika byggherrars policydokument skrivs ofta vackert om brukarinflytande, vilket dock för det mesta stannar vid ord istället för vid handling. Att hitta former för detta är verkligen inte heller lätt.

Ett projekt med ekologiska ambitioner kan  innefatta att motverka social isolering. Genom olika former av samboende och gemensamt nyttjande skapas ett boende som är både socialt och ekologiskt hållbart.

Vissa brukarinitiativ bottnar i att det önskade boendet inte finns tillgängligt på marknaden och att enda sättet att erhålla det är att skapa det själv, tillsammans med andra. Man får inte bortse från det faktum att en sådan process är tidsödande och krävande. Många projekt strandar på vägen. Det rådande systemet förhåller sig ofta frågande till denna typ av projekt varvid kommuner och andra instanser inte alltid underlättar förverkligandet. Många gånger saknas kanske också tillräcklig kunskap och tid inom gruppen. Erfarenheter pekar mot att det lätt uppstår konflikter. Ofta ändras gruppens sammansättning under processens gång varvid riktlinjerna rivs upp och revideras. Det är helt enkelt svårt att hitta balans mellan närhet och distans, solidaritet och social kontroll. Men med en bra arbetsledning kan det vara både ett bra sätt att få ökad gemenskap och att spara en hel del pengar för de som bygger tillsammans.

Böcker om ekobyar

G Berg, P (2002) Living dreams, om ekobyggande – en hållbar livsstil, Klippan, Ljungbergs tryckeri Lahti, T m fl (1990) Det ekologiska framtidssamhället, Ammarnäs, Fjälltryck Mårtensson, M (2002) Grön vardag Stockholm, Brutus Östlings Symposion Svane, B och Wijkmark, Jan (2002) När ekobyn kom till stan – lärdomar från Ekoporten och Understenshöjden, Stockholm, Formas Tidäng, K (1992) Att bo i Tuggelite, Gemenskap och resurshållning, Stockholm, Ljunglöfs Offset AB Rapporter och avhandlingar: Falkheden, L (1999) Lokalområdet som strategi för en hållbar stadsutveckling

Länkar