Relaterade nyheter
Text: Cathrine Bülow. Golvvärme är ett populärare alternativ som har både för- och nackdelar. En av de största fördelarna är golvärmens relativt höga andel strålningsvärme. De ger en behaglig, relativt dammfri värme. Man slipper radiatorkroppar och kalla fötter. Nackdelen är stora värmeförluster, speciellt vid dåligt isolerade golv, samt att skador i golvvärmesystemet är svåråtgärdade.
Väggvärme och listvärme är relativt ovanliga i Sverige men vanliga i tyska ekohus. De fungerar på ett liknande sätt som golvvärme med skillnaden att de varmvattenfyllda rören löper i husets innerväggar eller i lister längs golvet. Grundtanken är densamma. Värmen ska stråla ut från en stor yta och inte bara ett litet element. Då får man det behagligaste inomhusklimatet. Läs mer
Golvvärmen kommer från varmvattenrör i plast eller koppar under golvytan. Det finns så kallade “fuktiga” och “torra” golvvärmesystem. I de fuktiga systemen läggs rören direkt i den fuktiga golvmassan (oftast cementbruk). I de torra systemen ligger varmvattenrören i en isolermatta som sedan begjuts med ett lager cement. Ovanpå går det att ha vilken golvbeläggning som helst, men keramikplattor eller naturstengolv är att föredra eftersom de materialen leder värmen bra. Nackdelarna med ett golvvärmesystem är stora värmeförluster, speciellt vid dålig värmeisolering av golvet, vilket är vanligt i äldre hus.
I undersökningar gjorda på 1980-talshus visade det sig att de förbrukade upp till 50 procent mer energi än lika stora hus med vanliga värmeelement. Ofta nyttjas för hög värme i golven vilket leder till uppvirvlande golvdamm.
Ett annat problem med golvvärmen är dess tröghet. Det tar lång tid innan värmen stiger och sedan kanske man öppnar fönstren för att vädra ut överskottsvärmen. Numera finns dock golvvärmesystem med flera rörkretsar, vilket gör det möjligt att reglera värmen separat för olika rum.
Vägg- och listvärme
Energiförlusterna blir mindre för väggvärmen än för golvvärmen om värmesystemet läggs i husets innerväggar. Den placeringen är det enda vettiga alternativet eftersom värmeförlusten skulle bli för stor om man använde sig av husets ytterväggar.
Helst ska rummen dimensioneras för detta från början, eftersom rumsytan minskar till följd av de relativt tjocka värmeväggarna. Ytterligare en nackdel är att rum med väggvärme blir mer svårmöblerade. Möblerna ska helst inte ställas mot ”värrmeväggarna” trots att de oftast är de enda som saknar fönster och dörrar.
Vidare begränsas spikning och borrning i värmeväggar på grund av risken att det går hål på ett vattenrör. Det vanligaste väggvärmesystemet består av varmvattenrör som fästs framför på väggen och putsas över, gärna med en lerputs för att öka väggens förmåga till värmemagasinering. Färdiga väggvärmeskivor med rör som löper inuti skivorna finns också på marknaden.
Det finns även väggluftvärmesystem. Värmen kommer vanligen från värmelister med konvektionsvärme vilken sedan leds in i väggen. Antingen används byggsten med luftkanaler i innerväggarna eller så leds varmluften bakom en tunn innervägg av gipsskivor. Detta system passar inte för lågtemperatur- eller brännvärdespannor men är idealiskt för murväggar som kan förses med värme från vedeldade spisar.
Listvärme liknar också golv och väggvärmeprincipen, men här leds varmvattenrören i lister längs väggarna. Varmluften i listerna leds upp längs väggarna ovanför dem och värmer upp dem.
Källor:
Byggekologi – kunskaper för hållbart byggande, Varis Bokalders, Maria Block. AB Svensk Byggtjänst 2004, ny version 2009
Ekologiskt byggande och boende, Könemann 1998
Föreläsningsanteckningar — Bärkraftigt byggande och boende,Dalarnas högskola 2007-2008