Epoxi – en arbetsmiljöfara

Källa: Byggnadsarbetaren. Epoxi innehåller hormonstörande ämnen och ger arbetarna allergier. Trots det efterfrågas relining, som ett billigt alternativ till stambyte allt oftare . Därmed har epoxin fått ett nytt användningsområde och allt fler arbetare exponeras för ämnet.

Epoxi är en välkänd högrisk för kontaktallergi om man får det på huden. Det kan ge besvärliga eksem, rodnader, utslag och blåsor och man tål därefter inte att utsättas för saker som innehåller epoxi. Besvären är livslånga. För vissa kan det leda till att man tvingas byta jobb.

Flera har sökt läkarvård

Allergier på grund av epoxi var vanligare förr, framför allt under 1970-talet. Men på senare tid har flera reliningarbetare sökt läkarvård för att de blivit allergiska.
– Det är ett antal personer som vi utrett som fått svåra allergiska reaktioner i arbetet med relining. Det rör sig om fem till tio personer det senaste året, säger Ingegärd Anveden Berglind, överläkare vid Institutet för miljömedicin i Stockholm.
Markus Englund har jobbat med materialet i två år.  Han är inte orolig för egen del men försiktig.
– Det gäller att inte komma i närheten av epoxin, säger han.

Att blanda – ett riskmoment

Riskerna att utsättas uppstår vid blandningen, när epoxin hälls ner i strumpan och då denna ansluts till rörstammarna uppifrån taket. Arbetet med grenrör är också utsatt. Då stammen är satt, ska grenrör ansluta stammen till andra rör i lägenheterna. Det sker genom att man från taket fräser hål i röret och därefter skjuter ner ett grenrör på plats.
– När jag fräser använder jag andningsskydd. Epoxin är inte färdighärdad då och det blir damm, berättar Markus Englund.

Kladdigaste momentet

Det kladdigaste momentet med epoxi är när man ska begjuta en slags strumpa i form av ett grenrör med epoxiplast. Det är samma princip som med strumpan. Det blivande grenröret läggs på ett plastunderlag, där man lagt epoxi. Samma material hälls över och så läggs plastskynket över och sedan kavlas epoxin ut. Efteråt kan epoxi behöva fördelas ytterligare för hand och så ska grenröret ner i ett verktyg som förs ner från taket och på plats.

– Då brukar jag använda tre handskar, som jag tar av efterhand. Ett par går åt när jag fördelar epoxin, ett par när grejerna ska ner i röret. Då är det risk för kladd. Sedan har jag ett extrapar om jag behöver dra upp och justera grenröret, säger Markus Englund.

Storkonsument av handskar

Arbetsplatsen är storkonsumenter av handskar. Det går åt cirka 100 under en arbetsdag när de sätter två stammar och gör ett par grenförstärkningar. På grund av allergirisken är det hårda krav vid arbete med epoxi. Alla som jobbar med materialet har härdplastutbildning och går på regelbundna läkarundersökningar, som regelverket säger.

*omarbetad och förkortad version av Byggnadsarbetarens artikel: Epoxins återkomst. Läs originalartikeln här.

FAKTA/RELINING

  • Det finns ett flertal olika metoder för relining i fastigheter, men i huvudsak kan de delas in i två områden: strumptekniken, som på fackspråk heter flexibla foderrör. Den andra är teknik med lösplast. Relining används både för avloppsrör och vattenrör. För båda metoderna krävs att rören först rengörs.
  • Strumpteknik: En polyesterstrumpa med filt impregneras med flytande plast med epoxi. Denna förs ner i röret och pressas med lufttryck ut mot rörets sidor. Sedan härdas strumpan med olika metoder. En robot förs in i röret för att fräsa upp anslutningar. Detta är en mycket vanlig teknik.
  • Lösplastteknik: Med olika metoder beläggs rörens insidor med flytande plast. Plasten sprutas in eller borstas ut mot väggarna. Denna metod används vid avloppsledningar. Den plast som används är antingen polyester eller epoxi.
  • Vid relining av vattenledningsrör används alltid epoxi. Där blåser man epoxin genom röret så att den lämnar en tunn hinna efter sig.