Träfiberisolerinsgsföretaget Woodisol stämmer Swedisol- en intresseförening för mineralullstillverkarna Paroc, Rockwool, Isover och Knauf, för otillbörlig marknadsföring av mineraull – bland annat för påståenden angående mineralullens brand- och fuktegenskaper samt generella uttalanden om att produkten skulle vara ”miljövänlig” och ”miljöanpassad”.
Tidigare har Swedisol i sin tur stämt Woodisol och Hunton med flera för vad de anser felaktig produktionsinformation kring träbaserad isolering
— Vi har i flera år legat lågt och varit mycket tillgodoseende. Har tagit till oss av deras krav och påståenden och justerat vår information till att vara ännu mer saklig. Men vi har nu nått en gräns där vi inte kan låta Swedisol ha ensamrätt på att bestämma och styra nivån för kvalitativ information, menar Woodisols Vd Kent Andersson.
På Woodisol tror man att Swedisols aggressiva hållning förklaras av att de känner sig hårt pressade av hårdnande konkurrens från grönare aktörer samt har svårigheter att möta de miljökrav som nu kommer från samhällets sida.
Droppen som fick Woodisol att gå till motangrepp var när Swedisols vd, Mats Björs, förklarade sin stämning i media med att det är viktigt att konsumenter och användare blir upplysta på ett sanningsenligt och sakligt sätt”.
Då höll Kent Andersson på att ramla av stolen men bestämde sig: ”Är det så de vill ha det, Swedisol, att sanningen ska fram, ok, då tar vi fram sanningen!”
Läs PM från Woodisol nedan och om grunderna för stämningen:
Pressrelease
Woodisol AB har skickat in en stämningsansökan mot föreningen Swedisol på 328 stycken sidor inkl. bilagor..
Swedisol är en förening för mineralullstillverkarna Paroc, Rockwool, Isover och Knauf.
En branschorganisation vars ändamål är enligt deras stadgar att ”driva opinionsbildning”, samt att ”främja dess intressen i förhållande till statliga och kommunala myndigheter, organisationer och företag”.
Stämningen avser otillbörlig marknadsföring av isoleringsmaterial. Det vill säga att Swedisols medlemmar har under ett stort antal år bedrivit marknadsföring grundat på ett antal vilseledande påståenden, vilka vi här nu kommer att presentera.
Swedisol har en längre tid varit på de flesta aktörerna inom isoleringsbranschen och velat bestämma spelreglerna för vad som är skäliga påståenden inom marknadsföring för isolering.
Vi har i flera år legat lågt och varit mycket tillgodoseende. Har tagit till oss av deras krav och påståenden och justerat vår information till att vara ännu mer saklig och kunna styrka riktigheten med fakta. Men vi känner att nu är det helt enkelt nog. Vi har nått en gräns där vi inte längre bara kan låta Swedisol ha ensamrätt på att hela tiden bestämma och styra nivån för kvalitativ information.
Så nu i somras blev bland annat vi och Hunton Fiber stämda av Swedisol, då de tycker att vi har en del felaktiga påståenden i vår marknadsföring.
Vi har bland annat påstått att träfiberisolering är en ”miljöriktig isolering”, att den ”förkolnar vid brand och skyddar den bärande konstruktionen mot lågorna” (en viss tid) och att den ”avger inga giftiga gaser som andra”.
Swedisols vd, Mats Björs förklarade sin stämning i media med bland annat följande ord; –det är viktigt att konsumenter och användare blir upplysta på ett sanningsenligt och sakligt sätt”.
Då höll jag på att ramla av stolen, men tänkte;- Ok, är det så de vill ha det, Swedisol, att sanningen ska fram, ok, då tar vi fram sanningen !.
Bakgrunden till varför Swedisol nu är så pressade grundar sig på tre stycken olika anledningar.
1) Regeringens ambitioner.
Vid årsskiftet inleddes verksamheten vid ett Informationscentrum för hållbart byggande, som vill främja energieffektivt byggande med användning av hållbara material med låg klimatpåverkan ur ett livscykelperspektiv.
Regeringen skickar också ut mycket tydliga signaler om att det ställs krav på hållbart byggande.
-Man vill analysera om hur byggnader påverkar klimatet under hela sin livscykel. -Man visar på studier som pekar ut icke förnyelsebara material och transporter av byggnadsmaterial som en betydande källa till växtgasutsläpp i Sverige. -Man vill se hur valet av konstruktion kan bidra till minskade koldioxidutsläpp. -Man vill skapa en bättre inomhusmiljö och säkrare hus. -Man vill motverka byggskador och systematiska byggfel genom att välja rätt byggmaterial med rätta byggmetoder.
2) Krav på fullständiga innehållsdeklarationer. .
”Kommitten för modernare byggregler”, utsedd av Näringsdepartementet, har lämnat förslag om krav på fullständiga innehållsförteckningar för byggprodukter. Andra tunga aktörer som Fastighetsägarna, Sveriges Byggindustrier och Hyresgästföreningen trycker på om samma sak.
Kemikalieinspektionen har lämnat in ett förslag om en lagstiftning mot hälsoskadliga ämnen i byggprodukter. Förslaget omfattar också emissioner från produkter som syftar till att skydda barn mot skadliga kemikalier i inomhusmiljön. I förslaget finns 46 prioriterade ämnen (varav ett par finns i mineralull).
3) Ökad konkurrens.
Hunton Fiber A/S är nu färdiga med byggnationen av en den nya isoleringsfabriken i Gjövik, Norge. De har gått ut med att de ska bli nordens största klimatbyggare. Redan efter bara 4 års verksamhet i Norge så känner 90% av proffsbyggarna till Huntons träfiberisolering och hela 21% har redan använt det av sig i sina objekt. 60% av kunderna väljer det på miljömässiga grunder.
Flera av Swedisols återförsäljare har hört sig för och vill börja köpa Hunton istället.
Så självklart är Swedisol otroligt pressade. Och Hunton är inte ensamma, det finns nu gott om bra alternativ på isoleringsmarknaden där Swedisol så länge har haft en monopolställning.
Det här ett urval av de vilseledande påståenden vi anser att Swedisol ägnar sig åt;
Mineralull är miljövänlig. Miljöanpassad. Överlägsen miljömässig hållbarhet. Överlägsna miljöbetyg. Bra miljöval. Ekologiskt hållbar isolering, och liknande uttryck med samma innebörd.
De tycker alltså, att vi absolut inte får använda oss av ord som miljöriktig isolering om träfiberisolering, som består till 100 % av överskottsflis, men att de får använda det själva.
Det ger intryck av att mineralullen och dess framställningsprocess är miljövänlig. Att hävda detta när alla rapporter och Livscykelkostnadsanalyser visar det totala motsatta, gör att det blir så löjligt vilseledande marknadsföring.
Mineralullens process med dess energiförbrukning och utsläpp kan aldrig anses vara miljövänlig i sig. Och hävda att sten och återvunnit glas med en massa tillsatser skapar en naturlig isolering är inte seriöst.
Trygg och obrännbar, Isolera brandsäker och tryggt, Hög brandsäkerhet, Skydd mot brand, Klarar mycket höga krav när det gäller brandsäkerhet, Mineralull är obrännbar, en avgörande egenskap ett material ska ha för att fungera som brandskydd och liknande uttryck med samma innebörd.
Vi tycker att stenullsproducenterna Paroc och Rockwool har underlag för den marknadsföring de har om att den är obrännbar med ett högt brandmotstånd, men definitivt inte glasullsproducenterna Isover och Knauf. Obrännbar isolering är inte detsamma som brandsäker isolering. Långtifrån. Det skapar bara en falsk trygghet för de boende. En isolering måste kunna stå emot en brand en viss tid.
Materialklasserna och klassificeringssystemen för ytskikt och material i Europa kallas Euroclass.
Produkter som används ska ha egenskaper som inte försämrar en snabb utrymning (personskydd).
Totalt är det 39 klasser uppdelade i 7 huvudgrupper: A1,A2,B,C,D,E och F, där A1 är den högsta och F är oklassificerade produkter och material, eller material som brinner.
De flesta av huvudgrupperna innehåller också tilläggsklasser gällande rökutveckling och förekomst av nedfall av brinnande droppar/material.
Klasserna för rökutveckling är s1, s2 och s3, där s1 är bäst.
Klasserna för nedfall av brinnande droppar och material är d0, d1 och d2, där d0 är bäst.
I Br 3-byggnader (byggnader i ett plan och småhus i två plan) krävs ett isoleringsmaterial som har klass E eller bättre.
Lägsta ytskiktsklass i byggnader är Ds2,d2.
Man får använda brännbara material i konstruktionen, så länge som brandegenskaperna hos det yttre fasadmaterialet motsvarar ytskiktsklass Ds2,d2.
Mineralull är oftast klassificerat i klass A1 och A2. Det innebär obrännbart material som ej bidrar till ökad brandbelastning eller övertändning vid ca: 500-600 grader, eller med mycket begränsat bidrag till brand. Samt att den inte utvecklar stora mängder rök, inte heller avger brinnande droppar eller partiklar.
Förutsättningarna förändras dock om mineralullen är klädd med papper eller annan folie.
Ett isoleringsmaterial kan vara klassificerat som brännbart (ej samma sak som brandfarligt), men innehålla brandhämmande egenskaper som ger ett bra skydd i sig och då ha bättre brandsäkerhetsegenskaper än ett obrännbart isoleringsmaterial.
Vid brandtester/brandförsök är det alltid konstruktionen som testas (ej enskilda material). Det är helheten som blir godkänd.
En brand uppstår ofta vid en fasad och sprider sig via den ventilerade fasaden och den öppna takfoten upp på vinden och vidare genom takkonstruktionen. Därför är det helt avgörande att den har ett bra brandskydd. En övertändning kan inträffa på bara några minuter efter antändning. Men den kan också dröja eller helt utebli. Det är mycket viktigt att isoleringen har en förmåga att bromsa eller förhindra spridning av eld för att skydda konstruktionsbeklädnaden.
Även om isoleringen i sig är obrännbar så får branden näring i brännbara komponenter som panel, råspont, gles, träreglar, takstolar och gångbryggor, innertak m.m.
Heta gaser tränger sig fram och startar sekundärbränder, ofta via ventilationsrör.
Framförallt isolering som innehåller Fenol avger farliga gaser.
Att ett isoleringsmaterial är klassificerat som obrännbart säger ingenting om hur det fungerar vid brand. Både när det gäller brandröksutveckling och förmågan att stå emot en brand.
Så en missuppfattning är att ett obrännbart material medför en lägre brandrisk är vad de faktiskt har.
Mineralullstillverkarna hävdar att det inte finns några Isocynater i mineralull, även om en rapport från SP visade det motsatta. Men även om det inte skulle finns i själva tillverkningen, så frigörs de när bindemedlet i mineralullen smälter (vid 150 grader)om de innehåller de tre komponenterna formaldehyd, fenol och urea.
Ett extremt rent material, bästa MI-klassen i emissionsklassificeringarna, orsakar inga skadliga emissioner i inomhusluften, klarar de hårdaste kraven i fråga om utsläpp i inomhusluft och liknande uttryck med samma innebörd.
Det ger intryck av att mineralull är bättre för hälsan än isoleringsmaterial framställda av träfiberisolering.
Det finns i stort sett inga fullständiga innehållsförteckningar från mineralullstillverkarna. Men i de man hittar, så har flera mängder med olika cancerframkallande och hormonstörande ämnen, som till exempel formaldehyd och Fenol. Man har i stort sett inga emissionsmätningar.
Mineralull har länge varit klassificerad som cancerogen, men undantag kan göras om man tillför anmärkningen Q. Vilket innebär att mineralullstillverkarna ”lovar” att ändra fiberns kemiska sammansättning så att den uppfyller kraven på att vara nedbrytbar i kroppen, till skillnad från Asbest som stannade kvar i kroppen. För att kontrollera det de har ”lovat”, så de har skapat en egen förening som kontrollerar och övervakar detta.
Mögel och bakterier utvecklas inte, Står emot fukt och håller borta mögel och svampangrepp, Ingen mögelrisk, Fukten torkar snabbt ur och liknande uttryck med samma innebörd.
Ca: 80% av alla byggnadsskador är fuktrelaterade. Vanligaste grunden/orsaken är ”projekteringsfel”, 50%.
BBR kräver att byggnader ska utformas så att varken konstruktionen eller utrymmen i byggnaden kan skadas av fukt.
Boverket gör en bedömning att 1/3 av det svenska byggnadsbeståndet har fuktskador vilka bedöms kunna påverka inomhusmiljön negativt. Kostnaderna för att åtgärda dessa skador uppskattas till 100 miljarder SEK.
90% av vår tid tillbringar vi i olika inomhusmiljöer.
Upp till 40% av barn upp till 18 år har någon form av allergi, astma, hösnuva, eksem. Det har skett en dramatisk ökning de senaste 30-40 åren.
Torr inomhusmiljö är en idealisk miljö för många virus. Många hus har idag luftbefuktning under vinterhalvåret. Tätare och energisnålare hus ger sämre luftomsättning och ventilation.
En luftfuktighet på 45-60 % är idealt för vårt välbefinnande.
Forskning och en ökad medvetenhet om inomhusklimatet, säger att organiska material som lera, trä, timmer, cementträull, med flera, som har hygroskopiska egenskaper, det vill säga binda och avge fukt beroende på fukthalten i rummet, bidrar till ett bra inomhusklimat.
SP säger; ”Konstruktionerna med cellulosa har i undersökningen visats ha lägre fukttillstånd än mineralull. Anledningen kan vara att cellulosaisolering är lufttätare vilket innebär att materialet försvårar fuktkonvektionen. Dessutom är materialet hygroskopiskt vilket innebär att fuktsvängningarna dämpas och medverkar till lägre fuktnivåtoppar.
Vi vet att fukt tillsammans med vissa byggmaterial ger emissioner, bestående av ett stort antal organiska ämnen. Emissioner är i vårt fall flödet av vissa ämnen från isolering till omgivande luft.
Som exempel så har Formaldehyd för närvarande ett gränsvärde på 124. TVOC har 400, medans VOC (Flyktiga organsiska ämnen) saknar formella riktlinjer, men det kommer.
Nya krav från RISE, är att när man P-märker inomhusmiljön (kvalitetssäkrar) så får Formaldehyd ha ett högsta värde på max 50, vid normala förhållanden.
Ju mer kunskap man får om emissioner, desto mer sänker man gränsvärdena.
I de flesta fall är det tillverkarna själva som redovisar vilka emissioner deras material har.
Det är i stort sett okänt vilka ämnen som orsakar dålig inomhusmiljö. Finns inga rikt- eller gränsvärden för de kemiska ämnen som t.ex orsakar SBS (Sjuka hussyndromet).
Vi vet däremot risken av att exponeras av kemikalier tidigt i livet. Hormonstörande kemikalier exponeras till följd av läckage från varor och produkter i vår vardagsmiljö. Ex. bisfenol A och flamskyddsmedel som finns i byggnadsmaterial, såsom Formaldehyd, som även är klassad som cancerogen.
Sen kan man prata om risk- och gränsvärden hit och dit, vilka kontinuerligt förändras hela tiden. Man ska helt enkelt inte riskera/tillföra inomhusluften med en massa kemikalier.
Vi vill alltså ha material som inte påverkar och belastar miljö och inomhusklimat.
Så en byggnad som inte är fuktsäker är inte en hållbar byggnad.
Det finns inget tvivel om att byggnadslufttäthet är mycket viktigt ur energi- och fuktsynpunkt.
Och lufttätheten ska finnas där hela byggnadens livslängd. Den ska behålla sina tekniska egenskaper.
Det finns två olika sätt att gå tillväga på, för att förhindra för mycket fukt i en konstruktion.
Antingen så vill man helt förhindra fukt att ta sig in i konstruktionen (mineralullssättet), eller så bygger man med material som underlätter för ev. fukt som har kommit in att kunna ta sig bortåt till den torrare omgivningen (oftast utåt), (cellulosasättet).
Båda sätten har sina anhängare. Inget sätt är fel eller rätt, bara man bygger och tänker rätt. Vissa vill ha en fuktavvisande konstruktion, andra vill ha en fuktbuffrande.
Det är alla producenters skyldighet att upplysa kunderna om de två olika alternativen, med dess för- och nackdelar. Alla kunder har sen olika parametrar inför deras val. Det kan vara teoretisk förankring, pris, miljö och hållbarhet, arbetsmiljö m.m.
Mineralull brukar kallas för ett ”dött material”, då det inte har några hygroskopiska egenskaper, (vilket innebär att fukt inte kan tas upp eller anges i form av ånga).
Materialet kan däremot binda vatten kapillärt, viket fastnar mellan fibrerna. Små luftfickor binder fukt och håller vatten. Mineralull binder endast lite hygroskopisk fukt (ca: 2%)..
För att åtgärda detta så har man en diffusionsspärr som placeras på den varma sidan av materialet i syfte att ingen vattenånga ska tränga in och kondensera i materialet.
I teorin en bra, men i verkligheten en riskabel konstruktion, då det i många fall har visat sig att brister eller håligheter i ångspärren gör att varm luft tränger in, kyls ner och får materialet att mögla.
Små defekter, på fel plats ger upphov till stora transporterande fuktmängder. Fukt som stängs in kan ge katastrofala konsekvenser.
Folien åldras dessutom med ökad temperatur bakom radiatorer, lysrör, spotlights m.m.
Folien är ej utbytbar eller underhållsbar. Återigen, måste vara beständigt utförd och lufttät.
Mikrobiell tillväxt i Isoleringsprodukten och/eller i omliggande konstruktionsdelar, startar om fuktnivån blir för hög (över den kritiska fuktnivån).
Kritiskt tillstånd (%RF) är för trä 75-80%, och för mineralull 90-95%.
Så ett organiskt material har en ökad risk för mikrobiell tillväxt jämfört med mineralull.
Mineralull är i sig klassificerat som ett icke organiskt material, OM ytan är ren och dammfri.
Så påståendena att mineralull inte kan mögla är direkt felaktiga och vilseledande.
Mineralull har en högre motståndskraft mot mögeltillväxt än till exempel träfiber, men å andra sidan torkar inte fukten ut på samma sätt som träfibern.
Påståenden att fukten torkar snabbt ur mineralull, och att en byggnad som isoleras med mineralull för evigt håller sig torr stämmer inte. Det ger intryck av att om man isolerar med mineralull så får man inga fuktproblem, och därmed ger en överlägsen fördel kontra träfiber och annan isolering stämmer inte alls. Alla material kan mögla, vilket vi har visat i bifogade bilagor att även mineralull gör. Det skapar bara en falsk trygghet för kunden att om man isolerar med mineralull bakom en plastfolie, så är man lugn inför hela husets livstid för kommande fuktproblem.
Och bara för att man isolerar med stenull så är man inte garanterad en bra kvalitet på inomhusluften. Dels är det många andra saker som påverkar det, och vi vet ingenting om de emissioner som avges från mineralullen. Vi vet att många av deras produkter innehåller cancerklassificerade ämnen och andra hormonstörande ämnen, och risken finns då att de så småningom påverkar kvaliteten på inomhusluften.
Vid tillverkning av stenull förbrukas endast hälften så mycket energi som vid tillverkning av andra typer av isoleringsmaterial, t.ex cellulosa och lin
Det ger intryck av att produktionen av träfiberisolering till skillnad från produktionen av mineralullsisoleringen medför ökade koldioxidutsläpp och ökad användning av jordens lagrade tillgångar. Samtliga rapporter som finns visar det motsatta, att cellulosabaserad isolering orsakar klart mycket lägre miljöpåverkan än mineralull
Behaglig att arbeta med, God arbetsmiljö för installatörerna, God arbetsmiljö vid montering av mineralull
Det påståendet ger intryck av att det är mer behagligt att arbeta med mineralull än cellulosaisolering.
Det är ett påstående de försöker ge till installatörerna i branschen att mineralull är mer fördelaktigt att använda ur arbetsmiljösynpunkt, jämfört med ex. träfiberisolering. Det är direkt felaktigt och avsiktligt vilseledande i avsikt att få fler installatörer till att använda mineralull i stället för ex. träfiber.
Swedisol redovisar inga som helst belägg för detta, utan tvärtom, de har omfattande föreskrifter för att kunna arbeta med mineralull. Påståendena är således ovederhäftiga och därmed vilseledande.
Lägsta lambdavärde, Uppfyller de högsta kraven vad gäller värme, Mycket goda isolervärden och liknande uttryck med samma innebörd.
Hemligheten med ett effektivt isoleringsmaterial är att den luft som ryms i materialet kan hållas stilla. Att värmestrålning och den så kallade konvektionen (i det här fallet termiken, uppåtstigande värmeströmning) stoppas eller dämpas.
Man pratar sen om isoleringens effektivitet, det vill säga dess värmeledningsförmåga. Denna mäts efter den så kallade lamdaskalan. Materialet utsätts för en temperaturskillnad, varefter man låter en viss mängd värme passera genom materialet under en viss tid. Ju lägre värde, desto bättre.
För bestämning av värmekonduktivitet eller värmemotstånd finns ett flertal metoder som kan tillämpas för att möta kravet mot en harmoniserad standard.
Självklart tar man som tillverkare (samtliga Swedisols producenter) den metod som är mest gynnsam för det egna materialet. Nackdelen är att den också är missvisande för praktiska förhållanden.
Här i Sverige pratar man om att värmeledningsförmågan är ett ”10-ovärde”. Värdet gäller endast vid en medeltemperatur vid + 10 grader.
Man mäter torr isolering som är max 150 mm, i en låda på 600×600 mm. Varm och kall vätska cirkulerar genom kanaler i olika plattor. Man har 0 grader vid den undre plattan och 20 grader vid den övre, för att erhålla en medeltemperatur vid + 10 grader.
Detta värde ska man sedan korrigera för osäkerhet, avvikande temperatur, kompression, hygroskopisk fukt under normala fuktförhållanden, oundvikliga springor, fogar, materialets naturliga åldrande och så vidare.
Det är tillverkarna själva som bestämmer och deklarerar isoleringsproduktens värmemotstånd.
Det här är det många som i flera året har reagerat på, att det är ett otroligt missvisande system utan någon kontroll på, vilket ger helt vilseledande värden på hur bra ett isoleringsmaterial egentligen är.
Den verkliga isoleringsförmågan har i praktiken endast undantagsvis samma värde som den teoretiskt framräknade.
Redan år 1992 ( bara 3 år efter införandet av den nya beräkningsmetoden) ville olika professorer föreslå förändringar/kravskärpningar till boverket, men mineralullstillverkarna reagerade starkt emot detta.
För att bedöma ett materials totala isoleringsförmåga, så måste man ta med ens;
-Värmekapacitet. Det är den energimängd som åtgår att värma materialet med massan. Är värdet högt så har produkten således en stor tröghet. Det beskrivs ofta som en bra ackumuleringsfunktion. Träfibern har mer än dubbelt så hög värmekapacitet än mineralull.
-Låg luftväxling/konvektion. En hög lufttäthet och hög densitet gör att man förhindrar luftströmmar /konvektion i isoleringen, vilket annars leder till energiförluster, risk för kondensation och skador på reglar i konstruktionen. Träfibern är mer än dubbelt så luftrörelsetät som mineralull.
Den naturliga konvektionen (egna luftrörelser) startar vid en temperaturskillnad av 15 grader för glasullen, dvs när det är +7 grader ute, och vid 22 grader för stenullen, dvs när det är 0 grader ute. Men inte alls vid träfibern. Alltså, mineralull fungerar sämre ju kallare det är.
(Alla ovanstående fakta kommer från SP (Statens Provningsanstalt, numera RISE)
”Phase lag” indikerar hur många timmar det tar för ett material att överföra värme från utsidan till insidan av en byggnad sommartid. Ju högre värmelagringskapacitet ett isolermaterial har, ju längre tid tar det för värmen att överföras. Träfibern tar 4,6 timmar, medan mineralullen har 30 minuter. Träfibern håller värmen 6 ggr bättre än mineralull.
Alla dessa egenskaper avgör om ett isoleringsmaterial har;
-En värmemagasinerad effekt som ger stabila inomhustemperaturer i kombination med minimalt behov av extra energi för uppvärmning eller kylning.
Inte någon av Swedisols producenter har redovisat någon rapport som visar dess verkliga värde.
I samtliga tillgängliga rapporter som vi vet finns, redovisas stora skillnader mellan träfiber och mineralull.
Swedisol skriver om deras produkter och CE-märkningen att ”..beskriver de obligatoriska och frivilliga produktegenskaperna som ska deklareras”. Under ”Obligatorisk etikettinformation”, så står det under ”Deklarerad värmekonduktivitet”;
Värdena avser torr mineralull vid en medeltemperatur av +10 grader. Om isoleringen ska användas vid en annan temperatur eller fuktighet ska värmekonduktiviteten korrigeras. Dessa värden står dock inte på etiketten.
Paroc skriver; ”Det är inte säkert att en produkt med bra (lågt) lamdavärde vid 10 grader har ett bra lambdavärde vid 100 grader”. Precis, men man skulle kunna skriva vid -20 grader också (då man vill veta)
Påståendena ger intryck av att mineralullen har de bästa isolervärdena på marknaden. Men det stämmer inte. Det finns många material med mycket bättre värden. Även träfiber/cellulosa har liknande och i vissa fall bättre värden.
Och de värden som redovisas på deras etiketter och i marknadsföringen är direkt vilseledande, då de inte är relevanta för vinterlika förhållanden, när man har behov av isolering. Man kan som tillverkare, frivilligt, redovisa det ”riktiga vintervärdet”, men Swedisol har valt att inte göra det.
Isoleringsvärdena ska också sättas in i ett sammanhang, där det är flera andra saker som avgör om kunden får en låg energiförbrukning eller ej, vilka vi har redovisat här ovan.
Värdena är därmed missvisande och misskrediterande och oförenliga med krav på god marknadsföringssed, även om vi vet att dessa värden är av marknaden de vedertagna.
För mer information så kontakta gärna:
Woodisol AB, Vd Kent Andersson, 021-448 06 30, kent@woodisol.se
Swedisol, Vd Mats Björs, 070-887 43 57, mats.bjors@swedisol.se