Text och foto: Cathrine Bülow. Miljöanpassade isoleringsmaterial skall ha god värmeisolerande förmåga. De ska inte innehålla skadliga fibrer, kemikalier eller ha ett petrokemiskt ursprung. Använd de byggekologiska isoleringsmaterial som finns på marknaden, av till exempel hampa och cellulosa. De är baserade på förnyelsebara och naturliga råvaror och avger inte några skadliga ämnen. De är fuktgenomsläppliga och bidrar därmed till en bättre inomhusmiljö. Dessutom förbrukar de mindre energi vid tillverkning än de konventionella materialen. Läs mer

Mineralull framställs i en mycket energikrävande process och ger en dålig, dammig arbetsmiljö med skadliga fibrer. Otillräckligt inkapslat kan materialet också avge fibrer i huset. Även cellplastproduktionen är mycket energiintensiv. Cellplasten innehåller styrol och giftiga flamskyddsmedel. Dessa isoleringsmaterial rekommenderas därför inte.

Sidindex

Växtbaserad isolering

Cellulosaisolering framställs av gamla dagstidningar eller av nyproducerad cellulosa och levereras som lösull, skivor, eller drevremsor. Tillsatser kan vara borsyra, borax, vattenglas,  ammoniumpolyfosfat eller natriumbikarbonat.Detta för att motverka svampangrepp, mögel och göra produkten mer brandresistent. Natriumbikarbonat och vattenglas är helt obetänkliga men de andra tillsatserna kan ha vissa negativa miljö-och hälsoeffekter.
Cellulosan är på stadig frammarsch på den svenska marknaden och dess marknadsandel är idag cirka 30 procent (2011). Cellulosan är fuktreglerande och har bra isoleringsvärden. Dessutom är det ett av de billigaste isoleringsmaterialen. Materialet dammar dock kraftigt och man bör därför använda andningsskydd under arbetet. Sedan en tid tillbaka förekommer cellulosan även som byggplattor. Där har man på en väv av jute limmat fast cellulosan vilket fungerar som ett naturligt bindemedel.

Halm är en restprodukt som det finns gott om. Ofta bränns den bara upp. Halmbalsbyggande förekommer, om än i liten skala, såväl i Sverige som i andra länder. Se halmhus. Det går att använda halmen för att bygga hela väggar eller blanda den med lera och mura i formar.

Eftersom hampa associerats med drogmissbruk och marijuanarökning har den råkat i vanrykte men i själva verket innehåller den industriella hampan en så låg dos av THC att den är obrukbar i berusningssyfte. I dag upplever hampan något av en renässans runt om i Europa och även i Sverige har odling börjat komma igång. I likhet med linet bereds hampan till mattor.

Hampa är i likhet med linet en härdig växt som klarar sig utan besprutning och gödning. Den trivs även på magra jordar och är snabbväxande. Hampan har dessutom en inbyggd resistens mot svamp- och bakterietillväxt och behöver därför inte impregneras med annat än (ofarligt) flamskyddsmedel.

Kokosfibrer är mycket motståndskraftiga mot bakterier och mögel. Men de kommer oftast från fjärran Östern och kräver långväga transporter. Det är därför inte ekologiskt försvarbart att använda dem i Norden.

Korkisolering framställs i Sydeuropa och Nordafrika, från korkekens bark. Kork har använts som isolering sedan urminnes tider och har mycket goda isoleringsegenskaper. Korken används i form av granulat eller som plattor för golv och ytterväggar. De är bekväma att arbeta med och utmärkta för den som vill ha ett lätt isoleringsmaterial, till exempel för isolering av en husvagn eller båt. Men även stora byggnader kan isoleras med materialet.  T.ex. har  Brios barnvagnsfabrik i Osby  isolerats med kork. Afrikansk kork ger långa transportsträckor och ibland kan arbetsvillkoren vara undermåliga. Den kork som säljs i Sverige kommer dock från Sydeuropa.

Kutterspån var en vanlig isolering i gamla trähus. Kutterspånet fylls och packas i väggarna. Konstruktionen måste utföras så att nytt spån kan fyllas på vartefter spånen sjunker ihop. Man tillsätter kalk för att minska risken för skadeangrepp. Borax eller magnesiumklorid kan också tillsättas för att minska brandrisken.

Lin behöver varken bekämpningsmedel eller gödsel när det odlas. Det är naturligt resistent mot insekter, är fuktbuffrande och relativt brandhärdigt. Fibrerna binds samman under uppvärmning och formas till mattor. Polyester tillsätts för att få mattorna styvare. Framställningen sker i Finland.

Torv användes förr som isolering på liknande sätt som kutterspån. I dag är det mycket sällsynt. Precis som kutterspån sjunker torven ihop och måste därför kunna fyllas på. Torvtillgången i Sverige är stor men tillväxten är långsam, och materialet kan därför inte betraktas som förnyelsebart. Torven har lågt pH-värde och verkar därför bakterie- och mögelhämmande.

Träfiberskivor, mjuka, lämpar sig för isolering av vägg- och innertak. Man slipper dammet som uppstår vid isolering med cellulosa. Mestadels tillverkas plattorna med hartser som bindemedel men man bör se upp med fabrikat där lim används i tillverkningen. Materialets enda nackdel är annars att det åtgår relativt mycket energi vid tillverkningen.

Träullscement består av träull med cement eller magnesit som bindemedel. Skivorna är fuktbuffrande, fukttåliga, ljudisolerande, hållfasta och brandhärdiga. De har ett högt PH-värde som försvårar mögelväxt. På grund av sin grova yta lämpar de sig bra som underlag för puts. Vissa småhus är byggda helt av träullscementskivor där skivorna både isolerar och bär. Det finns skivor med olika finhetsgrad på träullen samt även färdigmålade skivor att köpa. Den enda miljönackdelen är att cement är energikrävande att framställa.

Ull: Det finns en överproduktion av ull i världen. Ett problem med ullen är att den är ganska känslig för skadeangrep av mal och andra insekter. Därför är mycket ull behandlad med skadliga insektsmedel och utgör därmed en hälsofara vid isolering. Detta gäller speciellt billig ull från Nya Zeeland och Australien.

Ullen har dock ett mycket bra isoleringsvärde och är ett behagligt material att arbeta med. Om man använder inhemsk ull, som inte behandlats med giftiga bekämpningsmedel, skulle det kunna vara ett mycket bra isoleringsalternativ.

Vass är mycket fukthärdigt. Vassmattor lämpar sig därför väl till att isolera massiva ytterväggar och utgör ett bra underlag för putsning.

Mineralisk isolering (baserad på sten, glas, lera)

Mineralull/Glasull förbrukar extremt mycket energi vid framställningen eftersom sten smälts under mycket hög temperatur. Sveriges energiförbrukning för framställning av mineralull uppgår till hisnande siffror. För att kunna göra en riktig bedömning av den energisparvinst en isolering kan ge — då måste också energiåtgången vid framställningen räknas med.

Ingen kalkyl kan bara grunda sig på plustalen medan minustalen inte räknas med. Balansräkningsresultatet blir då ofta förvånansvärt negativt. Enligt vissa beräkningar skulle en svensk kärnkraftreaktor kunna stängas om man lade ner den svenska produktionen av mineralull.

Produkten avger dessutom hälsoskadliga fibrer. Det leder till en mycket dålig arbetsmiljö för de som ska utföra isoleringen. Lösullsisolering är värst. Isoleringen tros vara en betydande orsak till att byggnadsarbetare drabbas av sjukdomen kol.

Dåligt inkapslade fibrer kan även komma ut i rumsluften och verka irriterande på luftvägar och ögon för de boende. Värst är det när isoleringen inte är inplastad alls till exempel i undertaksplattor eller som drev runt dörrar och fönster. När vinden drar genom isoleringen lösgörs fibrer som sprids i inomhusluften. Vid brand avges fenol och mineralullen innehåller också farliga isocyanater.

Skumglas/cellglas (Hasopor och foamglas) är ett utmärkt isoleringsmaterial som framför allt används till isolering av grunder, ytterisolering av källarväggar samt för isolering av platta och växtklädda tak. Det framställs av glasråvara eller glasavfall genom upphettning till omkring 1 000 grader. Skumglas är ett material med slutna celler som inte är fuktgenomsläppligt. Det kan inte brinna eller mögla och är tryckmotståndigt.

Lecakulor/lättklinker har relativt dålig värmeisolerande förmåga men kan ändå vara ett alternativ för fyllning av en skalmursvägg om man konstruerar väggen tillräckligt tjock eller till isolering av golv.

Perlit och Vulcanit används på samma sätt som lecakulor. Dessa material framställs genom upphettning av vulkanisk perlitsten respektive glimmerskiffer och lersten. Materialen är miljö- och hälsovänliga. De kan inte brinna eller reagera kemiskt med andra ämnen eller byggmaterial.

Se upp för vermiculit som visat sig kunna innehålla asbest.

Plastbaserad isolering

Cellplast (polystyrol) framställs i likhet mineralullen i en mycket energikrävande process. Det innehåller styrol och giftiga flamskyddsmedel. Styrol misstänks skada arvmassan och är dessutom ett starkt nervgift. Därför måste polystyrol lagras minst i två månader efter framställning innan det får säljas. Under hela sin livstid avger de pentan som bidrar till sommarsmog. Cellglas är ett bra alternativ vid grundisolering.

Polyuteranskum är ett tvåkomponentplastisoleringsskum. Det används framför allt till glipor och hålrum som fogskum och för drevning av dörrar och fönster. När man använder den frigörs giftiga isocyanter. Vid brand frigörs giftig blåsyra och flamskyddsmedel som tillsattss isoleringen.Se även fogmassor.

Polyester är relativt nytt som isoleringsmaterial och utgör tveklöst är den bästa plastisoleringen. Det avger inga giftiga ämnen och dammar inte. Men det är ändå ekologiskt tveksamt eftersom det är en mineraloljeprodukt.

Transparent isolering  är en ny typ av plastbaserat isoleringsmaterial som släpper igenom solljus. Materialets isolerande egenskaper beror på att det innehåller mycket luft och har en bikakeliknande struktur. Materialet är dyrt och har främst används för att förbättra energiutbytet vid passiv solvärme.

Källor:

Byggekologi – kunskaper för hållbart byggande, Varis Bokalders, Maria Block — AB Svensk Byggtjänst 2004, ny version 2010

Ekologiskt byggande och boende, Könemann 1998

Föreläsningsanteckningar, Bärkraftigt Byggande och Boende. Dalarnas högskola 2007-2008